Tänkte inte sätta mig här men gör det ändå.
Ni har lite rätt, Wii är hemskt beroendeframkallande. Så kul att man inte skulle behöva något jobb.

Anledningen till mitt blogguppehåll är att vädret varit fint, trädgårdsarbetet ligger efter och hjärnan har kortslutit.
Den gör så när jag har för mycket omkring mig, även när jag inte har det också konstigt nog.
Det kallas i alla fall bakslag och är en del i tillfriskandet efter att ha dunkat in i väggen.
Jag glömmer saker och känner mig virrig så jag måste prioritera bättre. Sömnen tex, den är viktigare än bloggandet så därför har jag inte pillat på datorn en enda kväll på evigheter.

Hoppas alla har haft lika underbart väder som vi har haft här. Man får rikiga sommarvibbar :)

Jag börjar komma ikapp i trädgården och då är det snart bloggens tur att få uppmärksamhet.

Hoppas ni alla har det bra!

Ulle

Kalasen avklarade. Det kom 4 omgångar gäster och ändå har vi tårta kvar *blä*.
Kakor och kaffe står mig ända upp i halsen.

Nintendo Wii blev som ni förutspådde en succé hos den nyblivna sexåringen och jag älskar det.
Fick 190p i Bowling och då är jag bara nybörjare ;)
Sonen är jätte duktig i allt, fattar inte hur han lyckas. Förutom Wii Sport så köpte vi ett super Mario cart, det gillade han med.

Dagen kan alltså sammanfattas som lyckad. Alla pressenter gick hem och han slocknade i sängen kl 21.30.
Sambon och jag spelade såklart några omgångar Bowling när vi fick tilträde till Nintendot. Behöver jag säga att han fick storstryk? ;)

Gonatt!!

Sega jävla bloggen!!!

Det är en stor dag imorgon. Sonen fyller 6 år. Har städat nästan hela dan eftersom det några gånger per år känns skönt att ge sken av ett välstädat och prydligt hem. Varför gör man så?

Äntligen har han somnat, var lite sprallig och spattig av förväntan men till slut gick det.
Kl 07.30 kommer vi in med paket och frukost och jag är faktiskt lite nervös för att han inte ska gilla pressenterna.
Har aldrig köpt så dyra pressenter någonsin men Nintendo Wii är inte gratis och dessutom köpte vi en massa andra småpaket så det rusade upp till strax över 4000kr. Jag får tåla mig tills i morgon men är ruskigt sugen på att spela wii. Vi kommer nog koppla in den direkt :)

Har fått en finne strax under högra näsborren. Den gör svinigt ont och den kommer tillbaka med jämna mellanrum. Det måste vara något fel på just den poren för den sitter på millimetern samma ställa som sist jag hade en under näsborren. Det är ingen sån som blir gul och varig utan en invärtes svullnad. När smärtan blir så kraftig att jag får svårt att le så brukar jag ta en nål och operera lite, reultatet blir alltid en stor röd fläck men det är det värt.
Lite njutningsfullat att gräva med nålen också ;)

Nu ska jag ta en klunk rött!!

Föutom "klippet" idag som jag inte ångrar en enda sekund så blev det en tur till vårdcentralen.
Nu är det den stolta mamman som talar.
Min lilla son Axel, skar sig på en glasskärva idag och det blev att åka till doktorn. Det blev bara ett styg men helt utan bedövning.
Inte ett ljud gav han ifrån sig fast jag såg hur ont det gjorde. Jag sa att det är ok att gråta. Han svarade, men jag vill inte gråta och så lät han helt enkelt bli.

Det var en stolt snart sexårig kille som lämnade vårdcentralen med ett stygn i handen och ett bländande vitt bandage. Vill ni se bandaget så kolla in sonens blogg HÄR.

Angående klippningen idag, jag har i vanliga fall ett litet ticks. Håller på att sätta upp och dra ur hårsnodden i håret. Har alltid tofs men nu när jag inte kan sätta upp tofs så saknar jag inte ens min hårsnodd.
Tittade på den förut och tänkte att där kan du ligga ditt skrälle. De brukar annars alltid gå upp spårlöst i rök men nu när de inte behövs hånar de mig genom att bara ligga där på sin plats.
Har alltid undrat om vi förutom en strumpätare även har en hårsnoddsätare i huset, nu vet jag bättre, det är bara när man behöver dem som de försvinner. De har ett eget jävla liv och primitiva hjärnor som bara går ut på att jävlas, så är det bara!!

Eftersom det det finns en efterfrågan efter framifrån bild efter klippet så kommer ett här. Ett suddigt snapshot varsågod....



Och JA, det är gött, så himlans gött. Har inte varit korthårig sedan 05 och innan dess aldrig varit så långhårig som fram tills nyligen. Jag är en korthårig typ, aldrig mera lång hår som gör stopp i golvbrunnen.

...............och nu är det gjort och går inte ångra.

FÖRE

EFTER

Jag lever ett ganska vanligt liv, förutom att jag varit sjukskriven i ett helt år nu. Jag bor i ett hus med son och sambo. Sonen fyller 6 år på tisdag. Vi städar, handlar, lagar mat, rensar ogräs och umgås.
Det ser på ytan helt normalt ut och det är det men HJÄLP, min sambo är en morot.

Alla vet att man är vad man äter. Min sambo som annars inte är särskilt hälsosam har sedan nyår då han slutade snusa levt på morötter.



Man sitter i soffan och kopplar av. Sambon försvinner, kylskåpsdörren flyger upp, plastbacken längst ner dras ut och det prasslar lite. Nu tror ni att man får höra ljudet av hur en morot skalas.......fel.
Tugg, han biter av det översta (där blasten sitter) sopskåps dörren smäller igen. Knaperi, knaperi knap i det oändliga........

Vet ni inte hur störande det är när någon knaprar morot så hälsa på här. Han knaprar alltid på en morot.
Jag tycker till och med att han börjar lukta som en morot. Kroppslukten har i alla fall förändrats.

Knaperi, knaperi, knap.............. jag tror att det som ändå stör mig mest är att han varken sköljer eller skalar dem. För mig är det lite snuskigt. Dessutom skulle jag aldrig tugga bort den där oätliga biten utan ta fram skärbräda och en kniv.



Inte konstigt han inte fattar vad jag säger när han är en morot. Får vara glad att det inte är något annat konstigt som tex selleri, det har jag aldrig kunnat med.

Det här är vad jag ska ut och pyssla med nu................




Känns lite övermäktigt men då har jag ändå kommit en bra bit på vägen.............

Vad spelar det för roll om man har bloggtorka när det ändå inte går att blogga? Vid varje försök jag har gjort så har det inte fungerat. Jag har haft grejer i huvudet som jag velat skriva men inte kunnat.
Nu är jag bara så där uttryckslös igen. Inget att säga förutom att jag har en satans träningsvärk efter allt trädgårdsarbete. Alltid något positivt ;)
Måste ta med en negativ grej också för att hålla en viss ballans. Brände 3500 spänn på födelsedagspressenter till min son idag (fyller 6 på tisdag).
Ett Nintendo Wii + spel samt lite annat. Hua, om någon tror att det är billigt att ha barn så tror ni fel, fast vi (jag och sambon) vill också gärna ha ett Wii ;)

Fungerar det att lägga upp det här inlägget så blir jag förvånad............

P.s jag har inte glömt av er andra men när allt hänger sig när jag försöker kommentera hos er så blir jag ännu mera blogg-anti. Glöm inte av mig för jag är snart tillbaka. D.s

Bloggtorkan hänger kvar men kan trots de inte "låta bli" att skriva lite (ett gott tecken?).
Jag har jobbat som fan i trädgården idag. All min ilska och frustration som jag har i min kropp har fått sitt utlopp genom frenetiskt huggande med spade och grep. Ämnet för de våldamheterna heter Kirskål. Kirskål är ett rent helvete att utrota så tips tas tacksamt emot.
Rötterna är som ormar som slingrar sig och man måste gräva djupt för att få upp dem. En av de vanligaste ogräsen men det jag hatar mest. Har ett antal kvadratmeter där de tagit sig friheten att sprida sig men jag har ett äss i skjortrmen, idag träffade jag nämligen på "mamma-kriskål". Ett helt bo med kraftiga rötter som tycks vara mamma till alla andra.
Jag gick våldsamt lös på henne och om något kvarstår så är det bara rester, ha.




Upptäckte till min förfäran idag att min son är en "maskmördare". Den fuktiga jorden är full av stora maskar och han roade sig med att leka med dem.
Jag förmanade honom och sa att även maskar har känslor (vilken klyscha) och att han fick leka snällt. Det gjorde han inte. Han hängde upp dem ett i träd och stod och väntade på att de skulle trilla ner. En stackars mask fick vara föremål för en massa experiment och till slut utbrast han:

 - Den här masken har varit med om massor av olyckor, jag kunde inte sluta skratta (hemska människa).

Olyckor var det väl inte frågan om direkt. Sedan sa han:

- Hur kan maskar med att bara gå av på mitten så där?

- Kanske för att du slår dem med en spade, svarade jag.

Jag hoppas dessa sadistiska tendenser avtar. Själv hade jag nog av misstag ihjäl ett hundratal maskar.

Jag tror jag är inne i en blogsvacka just nu. Kommer inte på vad jag ska skriva om, huvudet känns tomt.
Igår var det omöjligt och jag gick nästan omvägar för att undvika datorn (låter det friskt?).

Tog tjuren vid hornen nu och satte mig ner. Det känns forfarande tomt i huvudet, kanske inte nått nytt fenomen men orden brukar bubbla upp och att pränta ner nonsens har aldrig varit något problem för mig.

Är det här fas 2 tro? Fasen efter den stora bloggförälskelsen?
Är det nu man börjar tvivla på sin kärlek till bloggen? Det rosa skimmret har lagt sig och verkligheten börjar komma i kapp.

Jag är inte nyförälskad längre och likt ett vanligt förhållande tittar vi på varandra i samförstånd utan att tala. Vi vet vad den andre tänker.

Hur ska det här sluta? Ska vi hitta tillbaka till varandra?  Vad är det som binder oss samman? Finns det ens något som binder oss samman eller har vi bara halkat in i en slentrianmässig vardag där inte ens nonsens känns betydelsefullt?

Hur ska detta gå?

Den här smårgåstårtan gjorde jag och sonen till kvällsmat. Vi är som sagt ensamma hemma och frossar.
Snart ska vi ta en promenad eftersom vi båda är hyfsat mätta och behöver bereda plats för ytterliga läckerheter ;)

.

Den här smörgåstårtan är superenkel att göra och inte "särskilt onyttig. Fyllningen är gjord på filmjölk, räkor, finhackad purjolök och kryddor. Valios laktosfria filmjölk är krämig, fettsnål och går utmärkt att använda.
Hönökakan är hemligheten, inte nyttig men så lätt att använda :)

Sitter här med en kopp kaffe. Lite stressad eftersom sonen sitter bredvid och tjattrar.
Han vill ut i det fina vädret och jag har lovat att följa med.

Vi ska vara ensamma ikäll jag och sonen. Sambon ska spela Bowling med jobbet och har redan åkt på förfest. Lite tidigt om man frågar mig men å andra sidan så kommer han inte orka festa så länge när han börjar så tidigt.
Vi klarar oss bra här själva vi och ska göra en smörgåstårta och käka snax framför Tvn.

Förkylningen kom av sig, IGEN. Helt sanlöst att jag inte kan bli "normalt" förkyld utan bara lite varannan dag ungefär. Kommer inte ihåg när jag låg nerbäddad med feber sist (ta i trä).

Sista slurken kaffe och sen ska jag ut........

Nu är det faktskt sovdags för mig. Jag har nya sovtabletter som jag bekantat mig lite med och jag ska ta en nu för att se om det var de som fick mig att må kass för några dagarsedan eller om det var nått annat.
Det är ju en och annan biverkning på såna där grejer tyvärr.

Stackars arbetslösa, sjuka lilla flicka som inte kan sova tänker ni nu men det är inte synd om mig. Jag har ett helt skåp fullt med piller mot en massa grejer ;) Är förresten lite förkyld nu också, känner mig lite ynklig men det har jag dess värre inget piller mot.

Tyck gärna lite synd om mig, jag har ju faktiskt inte heller nått vin hemma men är lyckligt lottad och har en kompis som jobbar på systemet som ska få göra ett ärende åt mig imorgon. Kanske det blir Selvarossa igen eller något annat smaskigt för mina känsliga smaklökar ;)

Gonatten!

Jag lyckades mana fram så pass med energi att pärl-lådorna åkte fram en stund förut. Det blev ett armband men har inte lyckats få någon bra bild på det än. Ser ut ungefär så här fast mindre suddigt ;)

Det är ett elastiskt armband med tre rader rocaille. Vändbart i två blåa nyanser.
Mest ett test eftersom jag aldrig gjort den modellen tidigare.
Ska försöka fota det lite bättre.

Onsdagens misär (läs Sawyer-torka) har börjat blekna och jag börjar känna mig "normal" igen (vad nu det är).
Har precis haft besök av en gammal kollega, en fd chef.
Tänk att det fortfarande finns chefer som pratar med mig och inte spottar och fräser åt mig. Hon tillhör den goda sidan.
Jag har känt både riktiga praktarslen och bra chefer.
Ha, ha, om det inte vore för att jag inte vill hänga ut någon hur jävla sjuka i huvudet de än är så skulle jag kunna berätta en del hissnade berättelser. Vi tar det när min självbiografi är klar (om hundra år).

Trevligt har jag haft i alla fall även om vi mest pratade elände men det kan också vara trevligt. Det var sällskapet som var det viktiga och vi hade inte setts på länge.

Nu ska jag fundera på om jag orkar plocka fram pärl-lådorna eller om jag ska skita i det. Har inte bestämt mig än.
Roligare än så blir det inte nu, dessutom är mitt låd-vin slut så den kan jag inte sukta efter.