Den fräcka nunnan
En präst kommer körande i sin bil på landsbygden och 
får syn på en nunna som står och väntar på bussen.
Han stannar bilen och erbjuder henne skjuts till närmsta stad. Den unga nunnan tackar honom, lägger väskorna i baksätet och sätter sig på passagerarsätet bredvid prästen.
Hennes nunnedräkt hasar upp när hon kliver på och blottar hennes ena knä. Prästen kan inte lägga band på sig utan lägger sin hand på hennes knä. Nunnan tittar på honom och utbrister:
"fader, kom ihåg vers 129″.
Han drar snabbt till sig handen och beklagar det inträffade, men hans ögon kan inte låta bli att kasta blickar på den unga nunnan.
En stund senare glider handen återigen från växelspaken till nunnans knä. "Fader, kom ihåg vers 129″ påminner nunnan honom återigen. Han ursäktar sig en gång till och tar bort handen.
Dom kommer fram och nunnan kastar en menande blick på prästen samtidigt som hon tackar honom för skjutsen. Prästen fortsätter hem och där skyndar han sig till psalmboken för att läsa vers 129.
I vers 129 står det att läsa: "fortsätt att prova dig framåt, det är enda vägen till salighet".
*Gäsp*
på länge.
Bas information på arbetsförmedligen.
Inga nyheter för mig.
Av de två timmarna det pågick
resten av tiden gäspade jag och
försökte få tyst på magen som
envisades med att kurra.
Tråkigt var alltså bara förnamnet.
Tanken är väl att det ska vara tråkigt
att vara arbetslös.
*gäsp*
Annars är det bara bra,
magknip, huvudvärk och trött (normalt för att vara jag).
Jeansen jag tog på mig i morse passar inte längre eftersom magen har svällt upp, så sitter här som ett annat flos
i pyjamasbyxorna (favoriterna).
Dammsugaren tittar bedjande på mig så ska överväga
att rasta den lite om inte dammråttorna hinner äta upp mig först.
Pust, stön, snark
Kvällsnöje
Nu har jag spått mig (http://www.patrik.cjb.net/).
Kommer inte ihåg vad det stod med det verkade som om jag skulle gå en ljus framtid till mötes.
Testa ni också, står det inget bra kan man ju alltid hävda att man inte tror på kortens magi.
Man kan ju alltid få önska att det stämmer när det går så bra som det gjorde för mig.
Grava störningar i tankeverksamheten
Satt just och funderade på mitt nästa inlägg när min sambo kom in i rummet.
På eget initiativ tog han upp min Blogg och frågade:
Är det någon som läser din blogg?
Jag blev genast misstänksam. Min sambo är inte värds bäst på att ge feedback och konstruktiv kritik.
Ja, några läser den, svarade jag och funderade på vart han ville komma.
*Tystnad*.
Har du läst den? Frågade jag eftersom samtalet dog ut innan det ens börjat.
Jo, jag har läst lite.
*tystnad*
......Det var en del stavfel.
Tack och god natt! Nu lägger jag ner min blogg!
INTE, men jag ska tänka på att inte ha så bråttom när jag skriver.
Även om kritiken var befogad så hade han kunnat säga, vilken fin blogg du har eller intressanta inlägg eller bara kul för dig att du sysselsätter dig med något.
Jag vet hur han fungerar men han lär sig aldrig hur jag fungerar.
Det världs mysteriet får vi lösa en annan dag. Just nu har jag tappat all inspiration eftersom jag bara funderar på vilka grava stavfel jag har hunnit med sedan jag började blogga.
Nu ska jag blogg-surfa lite och lätta mitt sinne :)
Spök-drömmar
Dom senaste nätterna har jag haft en massa konstiga drömmar, otäcka sådana.
Det spökade något så fasansfullt uppe på vinden att jag tog min familj och flyttade hem till mor och far.
Spökena hade antagit en fysisk form och det var så skrämmande att jag fortfarande kan få gåhud när jag tänker på det. Det var bara en dröm men nu har det återkommit liknande drömmar i flera nätter så jag undrar om det kan finnas ett budskap?
Kanske är jag inte mogen för att möta andra dimensioner än? Jag ska nog fortsätta att jobba med mina hjärnspöken i stället! ;)
funderar på att Yoga lite under dagen (ligga på mattan och andas genom näsan).
Mina hjärnspöken
Propa-alldeles-för-Van (Propavan)
Sömnlösheten fick sin motståndare i dig
Du, lite kaxigt rund och med hård yta
Vecket i din panna får mig att undra
om det är hela dig jag vill ha
svaret är alltid det samma
Så klart
Så kom till mamsen
Jag ska sluka dig hel
Inte en smula ska jag lämna
Sedan ska vi tillsammans glida in
i drömmarna
Jag älskar dig
Jag är propa-alldeles-för-Van
Snark
Spring i benen
http://www.youtube.com/watch?v=C5_G4ysFxfI
Ashtanga vinyasa yoga
Jag har kört lite yoga i eftermiddag.
Eller rättare sagt, jag rullade ut mina blåa matta, la mig ner och tryckte på play på DVDn.
Introduktionsfilmen rullade igång och jag gav upp efter Solhälssning A när jag upptäckte svårigheten att andas samtidigt.
Resten av tiden halvlåg jag och koncentrerde mig på andningen.
Avslappningsövningen i slutet var dock enkel ;)
Kanske Yogar mer i morgon :)
Nu känner jag igen mig själv....
Missade studiebesöket sonen skulle på. Var tomt på dagis när vi kom dit och då slog det mig,
jädrans, den lappen la jag på ett bra ställe så att jag inte skulle glömma. Vart kan det ha varit? Kanske i smörpaketet eller badrumsskåpet?
Nu förtiden kan saker hamna precis vart som helst. Tur att sonen var så förstående och förlåtande.
Hur ska man kunna vara en bra mamma när man ställer kaffekannan i kylskåpet och lägger plånboken bland schampo flaskorna?
En bön
Gud som haver barnen kär
Se också mig som inte så liten är
Var jag mig i världen än befinner
Är det alltid något jag inte hinner
Tiden kommer tiden går
Jag önskar att jag mer tid får
Lyssnar..
Dan Brown - "I cirkelns mitt" (ljudbok)
Har ingen aning om i fall den är bra eller inte, somnar hela tiden och det kanske inte är något gott betyg?
Söndag söndag söndag.....
Hur ska man få lite söndagsro?
Det är fullt krig mellan sambo och son, den ena trött den andra grinig.
Vet inte om jag är hemma eller mitt i en sandlåda.
Hur kan man tro att ett barn och en vuxen ska kunna hålla sams över ett parti memory, det vore för mycket begärt.
Vill bara krypa ner under täcket med min ljudbok och låta timmarna försvinna tills det blir morgon och åter lugnt.
Då får jag åter vara mamma och inte medlare i en oroshärd.
Lögnare
Man kan inget göra åt dem och tyvärr finns det allt för många. Det är så otäckt hur lögner kan förpesta ens liv.
Jag blundar hårt och försöker tänka bort dem men när jag öppnar ögonen och ser verkligheten så finns dom kvar. Det gör mig arg och frustrerad att jag ens ägnar dem en tanke, men hur kan man göra annat när hela ens tillvaro har påverkats?
Att jag är bättre än dem är en trygg vetskap.
Farfar
Till min farfar
För alltid lever du kvar hos oss
Djupt inne i våra hjärtan
Det varma minnet av dig kan ingen ta
varken sorgen eller smärtan
Där sötvattnets vågor skumma
och himlen nuddar stranden
Du finns just där och överallt
liksom guldkornen i sanden
När fåglar kvittrar finns du i sången
Minnen av dig finns i jord och vind
Vem vet när det susar i träden
om det är du som smeker vår kind
Den här dikten skrev jag till min farfars begravning i början av året.
För att bearbeta sorgen så skrev jag mycket.
Det hjälpte mig att snabbt finna glädjen i att minnas.
Det gör inte ont längre men visst blir jag sorgsen i bland.
Spöken och hjärnspöken Buuuuuu
Eller så är det synvillor, kan inte riktigt bedöma det. Jag har sett en del oförklarliga saker, ljusa skuggor, röklåga som efter ett utblåst ljus och min sambo får inte duscha ifred i källaren. Någon rycker i dörren. Tack och lov har jag sluppit de fysiska spökerierna. Hade nog gjort i byxan då.
På kvällarna spökar det på ett annat vis. Jag är så mörkrädd att jag kan bli rädd för mina egna andhämtningar. Jag låg vaken en halv natt och lyssnade efter ett mystiskt ljud som sedan visade sig komma från min näsa. När jag snöt mig slutade nämligen ljuden tvärt (jo jag kände mig ganska dum efteråt).
Undrar vad rädslan bottnar sig i? Var mörkrädd som barn och slutade inte titta under sängen innan läggdags först jag var i början av de 20. Det kan ju verka lite knäppt att jag önskar kontakt med andar och änglar när jag är rädd för min egen skugga. Något lockar och jag kan inte förklara vad det är.
Himlen är oskyldigt blå
Jag ska inte dö än på många många år så jag vågar hoppas på att genforskarna hinner klona honom innan dess.
7 Budord (med ett 8:e tillägg)
1) Lär känna dig själv
3) Åk till Ullared
4) Tillåt dig själv att bli arg
5) Försonas med dina dåliga sidor
6) Var ärlig med förnuft
På min väns begäran har jag lagt in ett 8:e budord:
8) Bjud ALLTID din våldgästande vän på super gott kaffe!!
Andligt så det förslår...
I min religion ingår att man ska göra saker som man mår bra av och det gör jag av att sprätta sätt på pengar.
Det är befriande och förlösande. Adrenalinet sprutar ut i blodet och likt en "duracellkanin", far man runt bland hyllor och sliter och drar i kläder.
Jag gjorde några riktigt bra fynd förutom en jacka som var skit snygg men luktade bajs. Den gjorde faktiskt det och gör fortfarande trots att den hängt ute hela natten. Vill inte veta vad den var impregnerad med.
Annars känns alla köp bra och väl motiverade. Plockade bort några onödiga saker från korgen innan jag skulle betala efter andra svängen. Känner mig stolt över mig själv för att jag var så förnuftig. Prislappen gick hur som helst på 6000kr. Tur att man är arbetslös, sjukskriven och rik (not).
Ängeln
Kan inte låta bli
Ska dit i November, det är en gruppseans men vad jag vet har jag inget att dölja.....
Vill du också boka gruppseans eller ha en konsultation? Kolla in på länken.
http://www.tegneryd.se/
Seans
Jag har varit på min första seans.
Länge tvekade jag av rädsla för att känna obehag. Jag var nyfiken men rädd.
Tro mig när jag säger att kvinnan som höll i seansen (som jag aldrig hade träffat tidigare) pratade till mig som om hon kände mig och det utan att jag varken pratade eller nickade,. Hon talade om saker som var högst personliga som långt ifrån alla i min vänkrets känner till. Snack om att bli övertygad.
Efteråt kände jag ett stor lugn och det har jag forfarande kvar trots att det nu gått en vecka.
Själv har jag alltid haft förmågan att läsa andra, har bara inte haft verktygen till att särskilja intuition och fantasi.
Det har jag fortfarande inte men jag hoppas kunna utveckla det längre fram i livet.
Många känner säker som jag att man i vissa situationer kan känna saker i vissa personers närhet. Jag har lovat mig själv att lyssna till dom känslorna för i slutändan brukar det stämma.
Jag kan tex känna värme från människor utan att ha pratat med dem, människor som inte ger så bra första intryck men som ändå utstrålar något.
Jag får ofta "tycka synd om" känslor utan att jag själv förstår varför. Jag vill ta hand om en person som jag varken känner eller har utbytt ord med. Nu menar jag inte bara människor som det uppenbart är synd om som man ser på utsidan.
Detta har gjort mig frustrerad många gånger. Jag kan bli arg på andra eftersom de ger sig på personer som jag känner redan är sargade. Visst kan vissa ha förtjänat det men frustrationen ligger i att jag kan känna att det finns något bakom människan som kan förklara och kanske ursäkta.
Samma sak är det men falska och ondsinta människor. Hur slipade de än är på ytan så går en obehagskänsla genom kroppen. Jag har många exempel på personer som jag känt avsky för redan efter första blicken och tro mig att denna avsky tillslut blev befogad. När jag får avsky känslan brukar jag tvinga mig att prata gott om personen för att jag inte ska påverka åt någon riktning. Det slutar ändå med att det man kände besannas.
Jag önskar jag kunde tro gott om andra, men det gör jag inte pga detta. Därför önskar jag inget hellre än att kunna hantera mina intryck.
Jag har bestämt mig. Nu börjar jag min resa......
Tro
Jag tror på andar och överjordiska väsen
Jag tror att livet fortsätter efter detta
Jag tror på änglar och ledsagare
som gör att vi finner oss till rätta
Jag tror att livet har en mening
Jag tror att vindar viskar mitt namn
Jag tror det finns någon som väntar
att få ta mig i sin famn
Ängeln
