Jävla trist
Så jävla trist att vara sjuk
ingen spänst, bara slapp och mjuk
Ingen ork till något kul
känner mig håglös och ful
Snart ska jag sova mig frisk
för jag skiter i allt smuts och disk
Imorgon är en bättre dag då jag ska orka vara vaken
då ska jag sätta fart på sambon men först ska jag sova på saken
Ängeln
Och här kommer något helt annat.......

Stor och liten
inte lätt att vara stor
inte lätt att bli gammal och sliten
att inte kunna gömma sig mer hos mor
De är inte lätt att hinna med de storas steg
inte lätt att bestiga berg
när man är liten och feg
när det smärtar i ben och märg
Ängeln

Ja det är inte lätt varken eller..... På bilden ser ni min son och sambo. Kortet är taget för två årsedan på T-centralen på väg hemmåt.... men ser en viss längdskillnad men sonen knappar in med snabba steg.
Ängladikt

Till en speciell pojke

Mitt barn
Han sover där så sött
Mitt lilla barn
Han snarkar och smackar
Så fulländad och rund
Mitt lilla barn
Tacksamhet så oändlig
Över kärlek given och tagen
Mitt lilla barn
Mitt lilla barn
Lika go på natten som på dagen
Ängeln
Dikt från en yngre upplaga ängel
Du är min dag
Det är du som lockar fram mitt rätta jag
Du är mitt moln
Du är min natt
Det är med dig jag vill söka efter regnbågens skatt
Du är min glädje
sorg och smärta
Det är din hand som rör vid mitt hjärta
Det är du som sårar
och sedan tröstar
Det är med dig jag vill dela mina gråa höstar
Ängeln (i unga dar)
Natt poesi

Flickan under nymånen
Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.
Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!
Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll ska jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.
Bo Bergman
Kärlekens frö
Vit som snö
Hon landade på min kind
och sådde ett frö
Ett frö så frodigt
att det spridit sig
att jag nu har så många
och vill ge ett till dig
Ängeln
Ordspråk

Stackars lilla hare
Det ligger en död hare på grusplanen
Fy så ovärdigt den ligger där
Alla tittar och pillar
Han ligger utsträckt som om luften
bara tog slut och han föll ihop
Det var ju ett liv
precis som alla andras
värdefullt och meningsfullt
Stackars hare
Jag skulle vilja lägga en mjuk filt över dig
det ser ut att vara kallt på marken
Jag ringde i går om att någon skulle hämta dig
Kanske idag
Förlåt lilla hare för att jag inte kan ge dig din värdighet tillbaka
Hararna dör som flugor där vi bor. Den ena efter den andra.
Vi hade i somras en tam hare i trädgården. Han var en liten fräck krabat som man i princip kunde ta på. Han satt och tuggade blasten från löken i landet när man stod brevid och rensade ogräs. Jag hoppas verkligen inte att det där var våran "Farbror Hare".
Propa-alldeles-för-Van (Propavan)

Sömnlösheten fick sin motståndare i dig
Du, lite kaxigt rund och med hård yta
Vecket i din panna får mig att undra
om det är hela dig jag vill ha
svaret är alltid det samma
Så klart
Så kom till mamsen
Jag ska sluka dig hel
Inte en smula ska jag lämna
Sedan ska vi tillsammans glida in
i drömmarna
Jag älskar dig
Jag är propa-alldeles-för-Van
Snark
En bön

Gud som haver barnen kär
Se också mig som inte så liten är
Var jag mig i världen än befinner
Är det alltid något jag inte hinner
Tiden kommer tiden går
Jag önskar att jag mer tid får
Farfar
Till min farfar
För alltid lever du kvar hos oss
Djupt inne i våra hjärtan
Det varma minnet av dig kan ingen ta
varken sorgen eller smärtan
Där sötvattnets vågor skumma
och himlen nuddar stranden
Du finns just där och överallt
liksom guldkornen i sanden
När fåglar kvittrar finns du i sången
Minnen av dig finns i jord och vind
Vem vet när det susar i träden
om det är du som smeker vår kind
Den här dikten skrev jag till min farfars begravning i början av året.
För att bearbeta sorgen så skrev jag mycket.
Det hjälpte mig att snabbt finna glädjen i att minnas.
Det gör inte ont längre men visst blir jag sorgsen i bland.
